volontärer i thailand

Det ar svart att sammanfatta hela den har upplevelsen med ett inlagg. Stundtals har det varit sa ofantligt bra, stundtals har det varit sa hemskt och svart. Vi kan enas om att vi natt vart personliga mal for resan; att vi vaxt, lart oss och insett. Vi har pamints om vad som ar manskligt och viktigt i livet. Var energin egentligen ska laggas.

Som vi tidigare namnt har vi imponerats och utvecklats genom komunikationen utan ett gemensamt sprak. Utan att behova utbyta nagra ord har vi (forhoppningsvis) gett varandra sa otroligt mycket. Tank hur manga som sager sa mycket onodigheter, nar tystnad kan ge sa mycket mer. Det som overraskade oss mest var hur dessa barn valkommnade oss med oppna armar, trots att vi bara var tva nya volontarer i hogen. Att de inte kanner nagon radsla for att ta en framling i handen och ge dem mer karlek an en del manniskor inte upplever pa en hel livstid. Vi blev forvarnade att inte fasta oss vid ett specifikt barn, utan att forsoka vara med alla lika mycket. Vi insag snabbt att det skulle bli en svarighet, det ar inte volontaren som valjer ett barn utan barnet som valjer en volontar.

Det vi angrar att vi inte tankte pa innan avresan var att gora ett storre projekt i form av en insamling, for att kunna skanka mer klader, mer leksaker och mer hygienartiklar till hemmet. Men detta ska vi inte vara bittra for, utan istallet se som ett fortsattningsprojekt. Det ar viktigt att fortsatta tanka pa mojligheter hemma i trygga Sverige, att fortsatta minnas och fortsatta arbeta for en battre varld. Med rubriken menar vi inte att alla ska ut och volontararbeta, absolut inte. Vi menar att man utifran sina mojligheter kan hjalpa pa sitt satt.

Hur som helst, detta har varit en helt otrolig resa! Till den som funderar pa att aka som volontar nagonstans, rekommenderar vi det varmt. Att vi valde Thailand var en slump, men vi kunde inte vara mer nojda med placeringen. Thailand ses som ett land med langa vita strander och paraplydrinkar, vad som doljer sig uppat landet berattar inte resebroschyrerna. Trots att detta ar andra gangen vi befinner oss i Thailand, kanns det som om det ar forst nu vi sett landet pa riktigt.

Pa tva veckor kom ni oss under skinnet pa ett satt vi aldrig upplevt forut.
Vi kommer sakna er nagot otroligt, och ar sa tacksamma for att vi har
fatt mojligheten att traffa er.

Nast sista dagen, suck. Kanner verkligen pa oss att imorgon kommer att bli en tung dag.

Idag holl vi tva lektioner, en med en av de yngre klasserna och en med snappet aldre. Bada var valdigt roliga! Den forsta blev mer lek an lara, gick snabbt igenom farger och engelska ord innan allt forvandlades till en lekstuga. Vi lekte folja john och andra lekar pa grasmattan, och hade som sagt himla kul.
Pa den andra lektionen visade vara charmtroll till elever lite mer intresse. Aven har lekte vi lite, och till var gladje gick hanga gubben hem. Gick ocksa igen igenom engelska ord, bland annat ansiktets olika delar.

Ikvall aker vi in till Singburi och ater avskedsmiddag med tva volontarer som varit har varit med oss under vara tva veckor har. Ska ocksa kopa saker till barnen, dock inte bestamt vad an.. 



Lektion ett, med ballonger som forklarade fargerna.



Lektion tva, ivriga ungar som leker hanga gubben.



Josefina gav sig an en gang pa att hanga med i flickornas dans som de
gillar att visa upp framat eftermiddagarna. Ovning ger fardighet!



Josefina med sin fantastiska foljeslagare Meeter.

Miranda med sin nya stora karlek, som till hennes lycka ar besvarad.

Eftersom det ar Lordag hade vi var forsta lediga dag sedan vi anlande till Thailand. Mycket valbehovt! Fredagskvallen var ratt jobbig, med manga farval av manniskor vi borjat fasta oss vid och att se barnens reaktioner nar volontarer aker. Som pricken over i hade vi en odelinvation i sovrummet, vilket fick Miranda att mer eller mindre ga i taket. Som tur var fanns lugna, snalla mamma Christina dar att underhalla oss istallet for att vi skulle sitta radda pa rummet. Alltsa, en ledig dag var perfekt.

Vi tog en gemensam taxi in till Singburi vid elvatiden tillsammans med Christia, tva fransyskor och nagra tyskar. Vi ville se lite av staden till att borja med, och fick med oss Christina pa en langrunda langst med Singburis marknadsgator. Dar sag vi fladda kycklingar, grishuvuden och allt annat otankbart! Nagon timme och en iskaffe senare drog var svenska trio sig mot en narliggande pool. Vi forundras over att det inte ar nagra Thailandare dar, utan bara volontarer. Inte forstatt om den ar menade for oss eller for alla..  

Ikvall vantar en rogivande afton med lordagsmys, lite lasning och kanske lite Masjavlar. Hoppas aven pa att fa lite av Christinas sallskap eftersom hon aker vidare imorgon.

Ps. Som ni ser har vi antligen lyckats fa in lite bilder! Ska forsoka gora detta till en vana, men bli inte allt for bortskamda med det, haha. For fler bilder pa barnhemmet och miljon, ga in pa Christinas blogg: grandmother.blogg.se

Har precis fatt reda pa att det finns tradlost internet pa centret dar vi bor, och ar JATTEARGA. Detta sa volontarresor att det verkligen inte skulle finnas, och vi struntade darfor i att ta med vara datorer. Ska skicka ett mail till volontarresor imorgon, for det har ar inte okej.

For ovrigt har dagen paminnt ratt mycket om gardagen, mala vagg (golv, hander, panna..) och lite lek. Efter jobbet blev vi korda till ett stort kopcenter, sag ut som ett thailanskt icamaxi. Kandes ratt markligt efter att precis ha varit pa barnhemmet..! Imorgon ska vi forsoka oss pa att uppdatera med bilder.
Godnatt!

Ett sista inlägg innan avresan kändes passande.. Alla mina tusen saker är äntligen nerpackade i en rullväska som expediten glatt beskrev som "bautastor" i affären. Fick i sista minuten springa ut och införskaffa en ny resväska då jag insåg att inte någon gammal rymde vad jag finner nödvändigt för tre veckor. Med tanke på att jag inte vet vad jag ska förvänta mig, är jag redo för allt. Allt från myggnät till bikini.

Såhär några timmar innan det är dags att bege sig mot flygplatsen kan jag minst sagt säga att jag har fjärilar i magen. Att åka iväg på någonting utan att ha en aning om vad jag ska förvänta mig, är helt nytt. En charter har alltid på ett ungefär sett likadan ut, med hotell, sol och bad. Man har sett bilder på hotellet och läst in sig på sevärdheter. Jag vet ingenting om boendet och egentligen inte om Singburi heller. Detta är dock ett val jag gjort för spänningens skull, för visst hade det gått att ta reda på, men så mycket häftigare att komma dit utan att veta.

Jag har tjatat, längtat och fasat denna resan så länge nu. Och nu är det dags.

Nu åker vi!

Miranda